Ett litet kortfattat lexikon om tonsättare, artister i alfabetisk ordning. Klicka på lämplig bokstav, (under arbete).
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U VW X Z Y Å Ä Ö
Adam, Adolphe Charles, (1803 -
56), fransk tonsättare, son till pianoprofessorn och
tonsättaren Louis Adam (1758 - 1848).
Adam är väl mest känd för sina komiska
operor, mest berömd blev han nog med Le postillon de
Longjumeau (1836), med sin naturliga melodik och
situationskomik. Komiska operor, en operaform som
"opéra-comique" som är en fransk variant av
itialienska opera buffa. Många av Adams
övriga operor
spelades runt om i Europa. Balettmusiken till
Giselle (1841) blev för lång tid
stilbildande.
Adam skrev 53 scenverk, flertalet operor samt 13 baletter.
Kyrkomusik, körverk och sånger, Adams
Julsång (Cantique de noël), får
väl anses som känd.
Albinoni, Tom(m)aso, 1671 -
1750, italiensk violinist och tonsättare. Skrev
operor, sinfonier och sonater. Ett på senare tid ofta
spelat Albinonis "Adagio" är inte
med säkerhet konstaterat att det skrivits av
Albinoni.
Alfvén, Hugo, (född i Stockholm 1872 - 1960 död i Falun), den svenska nationalromantikens främste symfoniker. Skrev bl.a "Midsommarvaka" samt 5 symfonier, scenisk musik, vokalverk 10 kantater, samt kammarmusik
Atterberg, Kurt, (1887 - 1974) tonsättare, civilingenjör. Operor, symfonier (9 st), kantaten "Järnbärarland" (1919), 2 stråkkvartetter m.m.
Bach, Sebastian
Johann (1685 i Eisenach - 1750 i Leipzig).
Bach utgör tillika som Händel den tyska barockens
(1600-1750) centralgestalt. Skrev orkesterverk som t.ex.
"Brandenburgkonserter" (1721), körverk, t.ex.
Johannes-passion (1723), samt kammarmusik och inte minst
orgelkomposioner, 75 st sånger, samt klaververk
etc.
Bach, Johan Cristian
(1735 i Leipzig - 1782 i London)
J.S.Bach yngste son, efter 1763 verksam i London,
därför kallad "London - Bach". Skrev operor,
symfonier, konserter, kammarmusik och sonater.
Bach, Johann Cristoph
Friedrich (1682 - 1722) son till J S Bach.
Skrev sinfonior, kammarmusik, klaversonater samt oratotier
och kantater.
Bach, Johann Jacob (1682 - 1722) bror till J S Bach.
Berlioz,
Hector, 11.12 1803 - 8.3 1869, fransk
tonsättare.
Den franska högromantikens baneförare. Operor
"Béatrice et Bénédict"
(1835-38) m.fl.
3 st. symfonier bl.a den kända "Symphonie
fantastique" (1830), vokalverk som "Romeo och
Julia" (1838-39) m.m.
Bartók,
Béla (1881 i Nagy-Szentmiklós - 1945 i
New York)
Tonsättare, och sitt lands främste kännare av
Ungersk folkmusik, vilket också hörs i många
av hans kompositioner.
Bellini, Vincenzo
(1801 i Catania - 1835 i Puteaux vid Paris).
En av den romantiska operans förgrundsgestalter i
Italien och den italienska bel canto-sångens
främste företrädare. Operor bl.a "La
straniera" (1829),"Norma" (1831) m.fl.
Berg,
Alban (1885 i Wien - 1935 i Wien).
Atonalist och tolvtonskompositör.
"Violinkonsert" (1935)
"Stråkkvartett" (1910)
"Kammarkonsert för piano, violin och 13
blåsare" (1923-25) operor, m.m.
Berlioz, Hector (1803
vid Grenoble - 1869 i Paris).
Den franska högromantikens baneförare. Operor
"Béatrice et Bénédict" (135-38)
m.fl.
3 st symfonier bl.a "Symphonie fantastique" (1830),
vokalverk som "Romeo och Julia" (1838-39) m.m.
Bernstein, Leonard,
1918 - 1990, amerikansk dirigent och tonsättare.
Bernstein har varit ledare för New York Philharmonic
Orchestra, där han efterträdde Toscanini 1958 (som
tidigare Gustav Mahler och Bruno Walter varit). Bernstein var
bl.a elev hos B.Walter. Som tonsättare känner
väl många till hans verk, bl.a.
"West side story" (1958). Bernstein blev mycket uppskattad
för sina Mahlertolkningar, den förste som spelade
in alla Mahlers symfonier, Bernstein har också blivit
uppskattad som musikalisk folkbildare, främst i
amerikansk television.
Beethoven, Ludwig van, (1770 - 1827, december 1770 (döpt 17.12) i Bonn, död 26.3 1827 i Wien), tysk tonsättare.Beethoven räknas till wienklassikerna. Hans tidigare verk anknyter också till Haydn och Mozart. Bl.a nio symfonier varav den nionde innehåller tonsättningen av Schillers ode "An die Freude" nu även som EU-hymnen.
Berwald, Franz (1796
i Stockholm - 1868 i Stockholm).
1800-talets störste svenske komponist. Skrev 6 st.
symfonier, t.ex "Sérieuse"(1842),
"Singuliére" (1845), Violinkonsert
(1820), Pianokonsert (1855), operor och kammarmusik
m.m.
Bizit, Georges (1838
i Paris - 1875 i Bougival vid Paris).
Frankrikes geniale tonsättare vars storverk
"Carmen" (1875) blev en märkessten i operans
historia och i våra dagar den kanske mest spelade av
alla operor.
Förutom operor skrev Bizet även orkester- kör
och pianokompositioner.
Brahms, Johannes
(1833 i Hamburg- 1897 i Wien).
En av den tyska romantikens stora tonsättare, som
på musikens alla fält skänkt
eftervärlden en värdefull skatt.
Skrev 4 st. symfonier, "Pianokonsert" (1858),
"Violinkonsert"(1879), "Dubbelkonsert
a-moll" (1879), körverk som "Ein deutsches
Requiem" (1868), samt kammarmusik, solosånger,
piano- orgelkompositioner.
Britten, Benjamin
(1913 - 1976). Engelsk tonsättare, pianist och
dirigent.
Symfonier, operor, körverk m.m.
Bruckner, Anton (1824
i Ansfelden - 1896 i Wien).
En av 1800-talets stora symfoniker, epokens störste
orgelspelare. Skrev 11 st. symfonier,
4 st. mässor, stråkkvintett, samt
orgelkompositioner.
Busoni, Ferruccio,
(1866-1924), italiensk tonsättare och pianist (på
mödernet med tyskt påbrå).
Skrev bl.a. operor till egna texter, "Die
Brautwahl" (1912), "Turandot"(1917) och
"Doktor Faust" (uppf. 1925; fullbordad av Busonis
elev Philipp Jarnach) m.m.
Chatjaturjan,
Aram, 1903 - 78, armenisk tonsättare. Studerade
vid konservatoriet i Moskva. Hans produktion består av
symfonier, 'Poem för Stalin'
(symfonisk dikt med köravslutning), vidare en piano-,
en violin- och en violoncellkonsert (alla virtuost
hållna), baletter, t.ex. 'Gajane' (med den berömda
sabeldansen) och 'Spartakus', scen- och filmmusik,
körverk, kammarmusik, pianostycken, bl.a. 'Tocata', samt
sånger, bl.a. den armeniska nationalhymnen.
Chopin, Frédéric, född 01 03 1810 på godset Zelazowa Wola nära Warzawa, död 17 10 1849 i Paris. Redan som fyraåring började Chopin att spela piano. Den musikaliska stilen i Chopins verk är så gott som helt bunden vid pianots klangegenskaper och uttrycksmöjligheter.
Corelli, Arcangelo,
1653 - 1713, italiensk tonsättare och violinist.
Den italienska högbarockens stora mästare. 12 st.
conserti grossi däribl. den berömda
"Julkonserten" (1714) sonater m.m.
Couperin, Francois d.y., kallad "le Grand", 16. 11 1668 - 12. 09 1733, fransk tonsättare, organist och clavecinspelare.
Crusell, Bernhard (Berndt) 1775 - 1838, finländsk klarinettist och tonsättare.
Debussy, Claude, 22.8
1862 - 25.3 1918, fransk tonsättare.
Den franska impressionismens skapare och
fulländare.
Operor, orkesterverk, körverk, sånger,
kammarmusik samt pianomusik.
Donizetti, Gaetano,
1797 - 1848, italiensk tonsättare.
En av de populäraste italienska operakomponisterna
under första halvan av 1800-talet. Skrev b.la
"Kärleksdrycken" (1832) m.fl. även
symfonier, kyrkomusik, kantater och sånger.
Dvorák,
Antonin (1841 i Nelahovozeves - 1904 i Prag).
Den tjeckiska musikens stora namn under 1800-talet vid sidan
av Smetana.
Operor "Bonden en skälm" (1877) och
"Rusalka" (1900), 9 st. symfonier skrivna 1865
-1893, där nr: 9 går under namnet "Från
nya världen". Skrev också "Slaviska
rapsodier" (1878), "Slaviska danser" (1878),
"Pianokonsert i g-moll" (1876)
"Violinkonsert i a-moll" (1879),
"Violoncellkonsert i h-moll" (1894-95) samt
kammarmusik och körverk.
Egge, Klas (1906 -
79) norsk tonsättare.
Han har skrivit fem symfonier (1942-69), två
pianokonserter och andra solokonserter, kammarmusik,
körverk, pianomusik, samt sånger.
Eggen, Arne (1881 -
1955) norsk tonsättare och organist.
Som tonsättare fortsatte Eggen i Griegs
nationalromantiska riktning. Hans viktigaste verk är nog
operorna "Olav Liljekrans" (1940; efter Ibsen), och
"Cymbelin" (1951; efter Shakespeare),
melodramen "Liti Kristi (1934), oratoriet "Kong
Olav" (1930), körverket "Mjösen"
(1916),
samt "Ciaconna" för orkester (ursprungligen
för orgel); vidare skrev han orgelstycken och
pianostycken samt sånger.
Elgar, Sir Edward
(1857 - 1934), engelsk tonsättare.
Var från 1924 knuten till hovet som Master of the
King's Musick. Han var först orkesterviolonist och
senare organist, men ägnade sig senare helt åt
komponerande, som han lärde sig så gott som
på egen hand.
"Enigma" (1898), "The dream of Gerontius"
(1900), "The Apostles" (1903), "The
kingdom" (1906), "Symfoni nr:1 Ass dur" (1908;
uppfördes mer än 100 gånger under första
året efter premiären), nr:2 Ess dur
(1911) m.fl. De fem militärmarscherna "Pomp and
circumstance" varav nr:1 D dur (med triodelen
apterad
till den patriotiska sången "Land of hope and
glory") som blivit allbekant, m.m.
Falla, Manuel de, (23.11 1876 - 14.11 1946) spansk tonsättare.
Fauré,
Gabriel, (1845 - 1924) fransk tonsättare.
"Messe de Requiem" (1887),
"Prométhéé" (1900), och operan
"Pénélopé" (1913),
två "Pianokvartetter" (1879 och 1886),
två "Pianokvintetter"(1906 och 1921),
två "Violonncellsonater" (1918 och 1922),
smärre körverk och scenmusik till
"Pelléas et Mélisande" (1898),
m.m.
Frank, César,
(10.12 1822 - 9.11 1890), fransk tonsättare och
organist.
I hans tonsättarverksamhet kan man särskilja tre
perioder. Den första med pianot som dominerande
instrument omfattande tiden 1841-46. Den andra inföll
under
åren 1855-80, då de kyrkliga verken tillkom,
t.ex. två "mässor" 1858 resp.1860,
orgelstyckena "Six piéces d'e orgue"
(1860-62) m.m. Som höjdpunkt på denna
skapelseperiod står oratoriet "Les
beátitudes" (1869-79; med text ur Bergspredikan).
Med 1880-talet ingick Frank's konst i ett moget skede med
personligt tonspråk och balanserad form. Under denna
tid tillkom den bibliska scenen
"Rébecca"(1881), för soli, kör och
orkester, den tresatsiga "symfonin" i d moll
(1886-88), m.m.
Gade, Niels Wilhelm
(1875 i Köpenhamn - 1890 därstädes)
Gade var under 1800-talet den dominerande personligheten i
danskt musikliv.
Glinka, Michail (1804
- 1857) rysk tonsättare.
Glinka är det första stora namnet i rysk musik.
Genom sin folmelodiska, orientaliska och kyrktonala drag, sin
ställvis djärva harmonik och verkningsfullt
måleriska orkester blev hans stil impulsgivande
för den senare ryska romantiken, särskilt "nyryska
skolan".
Gluck, Christoph
Willibald (2.7 1714 - 15.11 1787) tysk
tonsättare.
Kanske mest känd för sina många operor.
Både idémässigt och praktiskt har han haft
betydelse för tonsättare fram till Wagner och
senare. Bland de operascener utanför Wien och Paris,
där Gluck tidigast och med största framgång
framfördes, var den gustavianska i Stockholm, där
bl.a. Naumann och Kraus följde i Glucks
spår.
Grieg, Edvard Hagerup
(1843 i Bergen - 1907 därstädes)
Den norska nationalromantikens störste representant
inom tonkonsten och, jämte Sibelius, den internationellt
mest kände av alla nordiska komponister.
Górecki,
Henryk, född 1933, polsk tonsättare.
Verksam som kompositionsprofessor i Katowice. Har skrivit
symfonier (bl.a. nr:3, opus36
"Symphony of sorrowful songs" 1976), finns inspelad på
en cd (1992) på Elektra Nonesuch
nr: 79282-2. Skrivit kammarmusik, sceniska
kompositioner samt verk för orgel och kör.
Gould, Morton,
född 1913, amerikansk tonsättare.
Har främst skrivit orkestermusik i en stil som innehar
drag av populärmusikakiska tonfall.
Den som minns TV-programmet "tusenkronorsfrågan" minns
kanske musiken som spelades under de tävlandes
betänketid, musiken var M.Goulds
"SPIRITUALS in Five Movements" movem. nr:1 (av 5)
Proclamation. Finns på cd; Mercury Living Presence nr:
432016-2
En mycket förträfflig inspelning från
1959, överförd till cd från det anrika
skivbolaget "Mercury"
Ett kvalitétsmärke som tyvärr är
borta. Inspelningarna gjordes i stereo, ofta med endast
två mikrofoner och på magnetiserad 35 mm
film.
Haydn, Joseph (31.3
1732-31.5 1809) österrikisk tonsättare.
Haydn fick aldrig någon egentlig teoretisk utbildning
i komposition. han lärde sig genom praktisk
musikutövning och genom självstudier. Haydn skrev
ca: 107
symfonier, 5 orgel- och minst 3 cembalokonserter, 2
violoncellkonserter, 4 violinkonserter, ca: 68
stråkkvartetter, 52 pianosonater,
13 operor, 12 mässor m.m.
Händel, Georg
Friedrich (1685 i Halle - 1759 i London).
Jämte Bach en centralgestalt inom barocken.
Hindemith, Paul
(16.11 1895-28.12 1963) tysk tonsättare, altviolonist
och dirigent.
Amerikansk medborgare 1946, senare bosatt i Schweiz.
Hindemith gjorde sig känd som förespråkare
för modern musik. 1934 bojkottades hans musik i
tyskland.
För att nämna något av hans många verk
så har vi bl.a "Symfoni Mathis der Mahler"
(1934). Skrev även 6 st. stråkkvartetter och
sonater för många olika besättningar,
pianomusik, scenisk musik och vokalmusik.
Holst, Gustav
(1874-1934) engelsk tonsättare av en ursprungligen
svensk släkt.
Holst arbetade som pedagog; 1919-24 professor i komposition
vid Royal College of Music. Bland
hans många kompositioner har vi bl.a "The
planets" (Planeterna 1914-17),"First choral
symphony" för sopran, kör och orkester
(1923-24), Holts skrev också enaktsoperan "The
perfect fool" (1918-22) m.fl. sceniska verk, kör-
och orkesterverk, en del kammarmusik pianostycken m.m.
Honegger, Arthur
(1892-1955) schweizisk tonsättare, verksam i Paris.
Honegger var en mångsidig och produktiv
kompositör, som ofta arbetade i avantgardistisk
anda.Till höjdpunkterna i Honeggers skapande kan
nämnas oratorierna
"Les cris du monde" (1931) och framför allt de i
samarbete med Claudel skrivna "Jeanne d'Arc au
bûcher (1935; Jeanne d'Arc på bålet),
"Danse des morts" (1940). Honegger kan väl
anses tillhöra en av den moderna musikens
förgrundsgestalter.
Händel, Georg
Friedrich (angliserad form George Frederick
Handel, född 23.2 1685 i Halle, död 14.4 1759
i London (begraven i Westminster Abbey), tysk
tonsättare.
En av barockmusikens största mästare, skrev
över 40 operor, oratorier, 72 kammarkantater, konserter
och andra orkesterverk, med bl.a "Water music" (ca
1717), "Fireworks music" (1749) m.m.
Ireland, John,
(1879-1962), engelsk tonsättare.
Var bl.a. verksam som lärare i komposition vid Royal
College of Music i London. Har skrivit en
"Pianokonsert" (1930), skrev många verk
för piano som t.ex. i cykler som "Decorations"
(1913),
"London pieces" (1917-20), "Green ways"
och "Sarania, an island sequence" (1941), talrika
sånger, körverk, orgelstycken m.m.
Ives, Charles,
(1874-1954), amerikansk tonsättare.
Ives vann först sent gehör för sina
egenartade kompositioner, ofta programmatiska. Han skrev
bl.a. symfonier, "Holidays" för orkester (med
"Fourth of July"), pianosonaten "Concord
Massachusetts" (1840-60), samt "114 Songs" (med
"General William Booth enters into Heaven") m.m.
Janácek, Leos,
(1854-1928), tjeckisk tonsättare.
Utbildad vid konservatorierna i Leipzig och Wien
(1878-1879), verksam i Brno som musiklärare (1873-1903),
dirigent (1876-88) och ledare för en orgelskola
(1881-1919), professor i komposition vid Prags
konservatorium (1919-25). Liksom sina landsmän Smetana
och Dvorák grundade Janácek sin musik på
den
tjeckiska (i Janácek's fall på den
mähriska) folkmusiken.
Skrev bl.a. sju operor, några symfoniska dikter,
två stråkkvartetter, samt kyrkomusikaliska verk,
av vilka "Glagolitisk mässa" (1926) är det
mest betydande. En märklig komposition med markant
anknytning till språket är sångcykeln
"En försvunnen dagbok" (1916) m.m.
Jarnach, Philipp,
(1892-1982) tysk tonsättare och pedagog.
Var av spansk-flamländsk härkomst, elev till bl.a.
Busoni. Han är mest känd för sin kammarmusik
men har även skrivit orkesterverk, pianomusik och
sånger. Han fullbordade Busonis opera "Doktor
Faust" m.m.
Jarov (Jaroff), Serge(j), (1896-1985), rysk körledare, främst känd som grundare och ledare av manskören "Donkosackerna".
Kajanus, Robert, (1856-1933),
finländsk dirigent och tonsättare.
Som tonsättare påverkad av bl.a. Wagner. Fick
nationell betydelse (c:a 1885) genom att rikta
uppmärksamheten på Kalevalamytologin som
musikalisk inspirationskälla, som t.ex.
sorgemarschen
"Kullervos död" och den symfoniska dikten
"Aino". Hans senare orkesterverk (bl.a.
"Sinfonietta"
1915, och "Ouvertura sinfonica", 1926). Dessa
verk domineras i viss mån av Sibelius influerad
inriktning. Kajanus skrev även manskörer, kantater,
sånger och pianostycken.
Koch, Erland von, f. 1910,
tonsättare.
Var elev till Ellberg och Melchers i Stockholm och
Höffer i Berlin. Han har varit starkt influerad av och
ofta anknutit till svensk folkmusik. Skrev bl.a.
"Oxbergsvariationer"(1956),
"Lappland-metamorfoser" (1957),
"Dansrapsodi" (1957), en konsert för violin
, piano och orkester (1974),
baletten "Askungen" (1942) barnoperan "Pelle
svanslös" (1948; text av G. Knutsson) och mycket
mycket mera.
Kodály, Zoltán,
(16.12. 1882-6.3 1967) ungersk tonsättare.
Bredvid Bartók står Kodály som skapare
av den moderna ungerska musiken. Orkesterstycken,
pianostycken, sonater, mässor samt körverk m.m.
Krauss, Joseph
Martin, (20.6 1756 - 15.12 1792), från 1778
verksam i Sverige, även kallad den "Svenske
Mozart".
Under sid studietid fick Krauss rådet av sin svenske
studiekamrat i Göttingen, Carl Stridsberg, att
pröva sin lycka i Stockholm, där operan blomstrade
under Gustav III:s tid, och 1781 fick han uppföra sin
enaktsopera "Proserpin" (till Kjellgrens text)
på Ulriksdal. Redan året därpå var
femaktsoperan "Aenas i Carthago" färdig (text
av Kjellgren efter utkast av Gustav III) för invigning
av nya operahuset vid Gustav Adolfs torg. År 1781
utnämndes Krauss till andre hovkapellmästare, till
förste
(efter Uttini) 1788 och ledamot av Musikakiska akademien
1779.
Vid Gustav III:s död skrev Krauss "Symphonie
funébre", dels en
"Sorgekantat"för soli, kör och orkester.
Krauss skrev även kammarmusik, kyrkomusik,
oratoriet "Der Tod Jesu" (1776),
skådespelsmusik, sångsamling m.m.
Kraus grav på Tivoliudden, lockar ibland ut beundrare
som lägger ner en krans på årsdagarna.
Larsson, Lars-Erik
(1908 - 1986) Svensk tonsättare.
Den svenske tonsättare inom sin generation som
nått den djupaste förankringen hos vråt
lands musikpublik. Vem har inte hört "Romans" ur
Pastoralsvit (1938) kan
det låta mera svenskt?
Skrev bl.a. 3 st. symfonier (1928 - 45; nr: 2 och nr: 3
indragna)
3 konsertuvertyrer (1929 - 45), Sinfoietta (1932),
Liten serenad (1934), En vintersaga
(1937),
Förklädd Gud (1940; text av Hjalmar
Gullberg) m.m.
Lizt, Franz (1811 i
Raiding - 1886 i Bayreuth) Av tysk härstamning,
föddes som son till furst Esterházys
förvaltare i Ungern.
2 symfonier "En Faust-symfoni" (1854; med
manskör), och "Dante-symfoni"(1855; med
damkör),
12 symfoniska dikter, 2 pianokonserter; Ess-dur
(1848), och A-dur (1839-48),
Oratorier som "Die Legende von der heiligen
Elisabeth" (1857-62)m.fl. 4 mässor
däribland
"Graner-mässan" (1855). Massor med
pianokompositioner som bl.a.
"Liebesträume"(1850),
19 ungerska rapsodier (1839-86) c:a 60 solosånger
m.m.
Mahler, Gustav (1860
i Kaliste, Böhmen - 1911 i Wien). Österrikisk
tonsättare och dirigent.
Senromantikens märkligaste musikpersonlighet och en av
sekelslutets universellaste symfoniker, vars
bekännelseverk kan sägas bilda en symfonisk
parallell till de Wagnerska musikdramerna.
10 symfonier (nr:10 ej fullbordad), körverk och
sånger m.m. Se Assars
Mahlersida/Flyg
Medelssohn-Bartholdy,
Felix (1809 i Hamburg - 1847 i Leipzig). Tysk
tonsättare.
Hans formfulländade kompositioner åtnjöt
måttlös beundran under hela 1800-talet.
Tillhörig en ansedd och förmögen judisk
familj, som 1816 övergick till den evangeliska
bekännelsen.
Scenisk musik som "En midsommarnattsdröm"
(1843) m.fl.
Violinkonsert e-moll (1844), 5 symfonier, samt
"Capriccio brillant" h-moll för piano och ork.
(1832)
Oriatorier som "Paulus" (1834-36) m.fl. 7
stråkkvartetter, piano och orgelkompositioner m.m.
Montiverdi, Claudio
(1567 i Cremona - 1643 i Venedig). Italiensk
tonsättare.
En av Italiens stora musikgestalter. Operor som
"Orfeo" (1607), "Ariana"(1608; musiken
nästan helt förlorad) m.fl. I skilda bearbetningar
har hans operor i våra dagar införlivats med de
ledande operascenernas repertoar, grammofoninspelningar
finns.
Mozart, Leopold (1719
- 87). Österrikisk tonsättare. Far till Wolfang
Amadeus Mozart.
Bosatte sig 1737 i Salzburg, studerade juridik, samtidigt
som han förtjänade sitt uppehälle som
musiklärare. 1743 tog han tjänst som violonist i
ärkebiskopliga
kapellet och avancerade 1763 till hovkomponist och vice
kapellmästare. 1747 gifter han sig med Anna Maria Pertl
och fick med henne barnen Maria Anna, och Wolfgang Amadeus.
Med stor energi, som var på både gott och ont,
ägnade han sig åt att vägleda sina bägge
musikbegåvade barn.
Skrev bl.a klaversoater, divertimenti för 2 violiner
och violoncell, samt den kända barnsymfoni m.m.
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756 i
Salzburg - 1791 i Wien). Österrikisk
tonsättare.
En av tonkonstens största musikgeni, vars verk
utgör ett av fundamenten för eftervärldens
musikodling.
Mozarts enastående musikaliska anlag framträdde
mycket tidigt. 1762 fick han och hans syster visa sina
musikaliska färdigheter vid hoven i Wien och
München, och 1763-66 besökte de Paris och London,
där Mozart glänste med sitt klaver-, orgel- och
violinspel och sin improvisationstalang.
Hans produktion är, i betraktande av hans korta
livstid, gigantisk.
41 symfonier, 27 pianokonserter, 5
violinkonserter, 2 flöjtkonserter,
talrika serenader, ett 15-tal operor av vilka kan
nämnas "Le nozze di Figaro" (Figaros
bröllop) 1785-86, "Don Giovanni" (Don
Juan) 1787, "Cosí fan tutte" 1790,
"Bastien und Bastienne" 1768, "Die
Zauberflöte" (Trollflöjten) 1791 m.fl.
Talrika arior med orkester, ariettor och
sånger med piano, oratorier och
kantater, ca: 15 mässor, där jag
måste nämna den ofullbordade i c-moll [476];
"Requiem", Mozarts sista verk. m.m.
Musorgskij, Modest, (21.3 1839 -
28.3 1881) rysk tonsättare.
Tjänstgjorde som gardesofficer i S:t Petersburg 1856 -
58 men ägnade sig nästan helt åt musiken. Han
var en utmärkt pianist, fick tidigt sin
pianoundervisning. 1857 började han studera musikalisk
form och analys, och anslöt sig till "nyryska"
tonsättare.
Nervbesvär, depressiva perioder ledde till
svårigheter med att fullfölja påbörjade
uppslag, vilket var orsaken till att många av hans verk
blev ofullbordade.
Skrev bl.a operor, nämnas bör hans enda helt
fullbordade opera "Boris Godunov" (1868-69;
omarbetad 1871-72). Skrev flera sånger med stor
känslighet.
Den symfoniska diktens idé passade honom
utmärkt, bl.a. "En natt på
Blåkulla" (1867).
Skrev pianocykeln "Tavlor på en
utställning" (1874; instrumenterad av Ravel 1922)
efter en utställning av den bortgågne vännen
och målaren Victor Hartmans tavlor.
Nielsen, Carl (1865 i N.
Lyndelse, Fyn - 1931 i Köpenhamn) Dansk
tonsättare.
Nielsen var nog den mest betydande tonsättaren i
Danmark under senare tid. Han skrev operor,
6 symfonier, violinkonsert (1911), flöjtkonsert (1926),
klarinettkonsert (1928), kantater, c:a 250 sånger,
4 stråkkvartetter (1888 - 1906), 2 violinsonater (1895
resp.1912), blåskvintett (1922), samt piano och
orgelkompositioner.
Nordqvist, Gustav (1886 -
1949) Svensk tonsättare.
Skrev c:a 200 sångkompositioner, bl.a. "Till
havs" som så praktfullt framfördes av Jussi
Björling.
Nystroem, Gösta (1890 i
Silverberg - 1966 på Särö) Svensk
tonsättare.
Operan "Herr Arnes penningar" (1958), 6 symfonier,
sånger m.m.
Ohlsson, Otto (1879 - 1964)
Svensk organist och tonsättare.
Otto Ohlsson var kanske först och främst en
utomordentligt framstående orgelspelare, men han var
också tonsättare och han var pedagog (fick
professors titel 1926).
Han studerade musik vid Musikkonservatoriet i Stockholm och
blev där sedemera lärare, 1908 i harmonilära
och 1925 i orgel. Nära 50 år (1908 - 56) verkade
han som organist i Gustav Vasa-kyrkan i Stockholm. Bland hans
kompositioner måste nämnas "Advent"opus
33 nr: 1 (denna fina julsång!).
Som ett av Ohlssons främsta verk räknas
"Requeim" opus 13 (1901-03), "Te Deum"
för blandad kör, stråkorkester, harpa och
orgel (1906), "Symfoni i G,"
opus 11 (1901-02) m.m.
Paganini, Nicoló
(Niccoló) 1782 - 1840, italiensk violonist och
tonsättare.
Hans repertoar utgjordes huvudsakligen av egna
kompositioner, och förutom ett par violinkonserter
är mest kända de 24 "Capricci" för
soloviolin.
Palestrina, Giovanni Pierluigi
da (c:a 1525, troligen i Palestrina - 1594 i Rom).
Den katolska kyrkomusikens störste representant.
Palistrinas produktion ligger helt på det vokala
planet, han skrev 94 mässor, 35 Magnificat, 64 hymner,
42 lamentationer, de s.k. improperierna
(förebråelserna
vid långfredagens gudstjänst), 350 motetter samt
100 madrigaler m.m.
Peterson-Berger, Wilhelm (1867
i Ullånger - 1942 i Östersund) svensk
tonsättare.
Musikdramer som "Arnljot" (1907-09), 5 symfonier,
violinkonsert (1928), 5 kantater (1897-1929), vokalverk,
pianokompositioner som t.ex.
"Frösöblomster" I-III (1896 -1914) m.m.
Pettersson, Allan (1911 -
1980, i Stockholm) svensk tonsättare och
altviolonist.
Han är en av de märkligaste svenska symfoniker, en
omfattande produktion som återspeglar en pessimistisk
livssyn, med tanke på barndomens fattigdom
(Södermalm i Stockholm) och vuxenålderns
"utanförkänsla" och ohälsa. Han
är en utpräglad bekännelsemusiker -"jag
är en ropandes röst" -
som med viss rätt kallats en svensk Mahler.
24 "Barfotasånger" med pianobeledsagning till
egna texter (1943-45).
7 sonater för två violiner (1951). Av hans 16
symfonier tillkom de första på 1950-talet
jämte de 3 konserterna för stråkorkester, nr:
5 - 8 på 1960-talet, samt
nr: 9 - 16 på 1970-talet, skrev också 2
violinkonserter (1949 resp. 1977) och en saxofonkonsert.
Den troligen mest kända av Petterssons symfonier
är med all säkerhet symfoni nr: 7.
Prokofjev, Sergej Vasiljevitj
(1891 i Sontsovka vid Jekatingburg - 1953 i Moskva) rysk
tonsättare.
En av Rysslands främste tonsättare i vår
tid. Skrev operor som t.ex. "Kärleken till de tre
apelsinerna"
(1919), "Krig och fred" (1941-42) m.fl.
Baletter som "Romeo och Julia" (1935),
"Askungen" (1943), m.fl. 7 symfonier (1916-51),
5 pianokonserter (1911-32), 2 violinkonserter (1913 resp.
1935) 2 cellokonserter (1935-38), 9 pianosonater (1915-17)
m.m.
Puccini, Giacomo (1858 i Luca
- 1924 i Bryssel) italiensk tonsättare.
Den efter Verdi mest framgångsrikaste italienske
tonsättare. Puccini skrev många operor, som
t.ex.
"Manon Lescaut" (1893), "La Bohéme"
(1896), "La Tosca" (1900), "Madam
Butterfly" (1904)
och den sista "Turandot" (1924) o.a. Mässa
(1880) m.fl. körverk, stråkkvartett D-dur (1889)
m.m.
Quagliati, Paolo (ca: 1555 -
död 1628) italiensk tonsättare.
Han var bl.a. verksam som organist i Rom. Förutom
orgelmusik skrev han värdefull vokalmusik med
instrument, bl.a i polyfon stil för flera
körer.
Quantz, Johann Joachim (1697 -
1773) tysk tonsättare och flöjtist.
Var fr.o.m.1741 anställd hos Fredrik II i Berlin .
Quantz skrev i tjänsten otaliga verk för
flöjt. Mest känd är han för sin
flötskola (bildad 1752, "Versuch einer Anweisung die
Flöte transversiére zu spielen).
Rachmaninov, Sergej
Vasiljevitj (1873 på Oleg, Novgorod - 1943 i Beverly
Hills), rysk pianist och tonsättare.
Den berömde ryske pianisten, vars tonsättningar
följer linjen från Tjajkovskij och Lizt. Hans
yppersta verk är nog den 2:a symfonin i e-moll, de
båda pianokonserterna nr:2 i c-moll, och nr:3 i d-moll,
vilka för övrigt ingen tolkat bättre än
han själv.
Han skrev 3 symfonier (1906 - 07), 4 pianokonserter,
däribl. nr: 2 (1901), nr: 3 (1909), "Paganini-
variationer" för piano och orkester (1934),
cellosonat (1901), 23 preludier för piano (1901-10),
solo-
sånger m.m.
Rangström, Ture (1884 i
Stockholm - 1947 därst.), svensk tonsättare.
Skrev bl.a. operan "Kronbruden" (1915) m.fl. 4
symfonier (1914 - 36), körverk som
"Hazelius-kantat" (1933), stråkkvartett g-moll
(1909), sångsamlingar m.m.
Ravel, Maurice (1875 i
Ciboure, Basses-Pyrénées - 1937 i Paris).
Vid sidan av Debussy en av de stora företrädarna
för den franska tonkonsten. Operan "L'heure
espagnole" (1907), Baletterna "Daphnis et
Chloe" (1912), "La valse" (1920),
"Bolero" (1928) m.fl.
Flera som fristående orkesterverk. 2 pianokonserter
G-dur och D-dur (1930-31), stråkkvartett F-dur
(1902-03), pianotrio a-moll (1914), sånger, samt
transkription av Musorgskijs "Tavlor på en
utställning" (1922), m.m.
Reger, Max (1873 i Brand
Oberpfalz - 1916 i Leipzig).
En särling i slutet av 1800-talets tonkonst.
Orkesterverk som "Sinfoinetta" A-dur (1904-05)
m.fl.
Vokalverk som "Requiem" (1915). Kammarmusik som 6
stråkkvartetter (1889-1911)m.m.
Pianokompositioner "Beethoven variationer" för
2 pianon (1904) m.fl. Orgelkompositioner som
2 sonater (1899, 1901) m.m.
Rosenberg, Hilding (1892 -
1985)
Föregångsman för den moderna svenska
musiken. Operor, 8 symfonier (1917-71), pianokonsert
(1950)
2 violinkonserter (1924 resp.1951), violakonsert (1953),
cellokonsert (1953), 12 stråkkvartetter (1920-57),
sonater, samt Juloratoriet "Den heliga natt" (1936)
m.m.
Scarlatti, Alessandro (1660 i
Palermo - 1725 i Neapel)
Har vunnit berömmelse som den sk napolitanska operans
skapare - inalles skall han ha skrivit 115 operor, varav en
tredjedel är bevarade till våra dagar.
Operan "La Rosaura" (1690), samt sinfonior,
oratorier, mässor, kantater, kammarmusik m.m.
Scarlatti, Domenico (1685 -
1757) Alessandro Scarlattis son.
Sin tids berömdaste cembalist, var verksam i Rom,
London, Lissabon och Madrid. Genom sitt spel och sina
närmare 550 sonater blev han skapare av den nya
klavertekniken.
Schubert, Franz (1797 i Wien -
1828 i Wien). Österrikisk tonsättare.
Schubert är den tyska liedens (sångens)
största namn. Han skrev bl.a. 9 symfonier (1813-28)
däribl. nr:8 h-moll (Ofullbordade, 1822), nr: 9 C-dur
(1828),
6 mässor (1814-28), över 600 solosånger, 15
stråkkvartetter, pianokvintett, pianotrios,
violinsonatiner, pianokompositioner m.m.
Schuman, Robert (1810 i
Zwickau - 1856 i Endenich vid Bonn) Tysk tonsättare.
Schuman är en av den tyska musikromantikens
största namn. Han var en nervös och livlig person,
och hans stora känslighet visar sig i hans musik. Pianot
är det instrument som har en dominerande ställning
i Schumans skapande. Han tänkte sig en karriär som
pianist men ådrog sig en handskada som hindrade honom.
Han drabbas av en sinnessjukdom år 1854, och avled
på en vårdanstalt 1856.
6 symfonier (1833-50), pianokonsert a-moll (1841-45),
violinkonsert d-moll (1853), cellokonsert a-moll (1850), 3
stråkkvartetter (1842), pianokvintett Ess-dur (1842),
oratorier, pianosonater, 250 solosånger m.m.
Schönberg, Arnold (1874 i
Wien - 1951 i Los Angeles). Österrikisk tonsättare
(Amerikansk medborgare 1940)
Han skrev bl.a. 2 kammarsymfonier (1913 resp. 1940), 5
orkesterstycken op.16 (1909), 4 stråk-kvartetter (1907,
1911, 1927, 1936), operor, pianostycken och sånger
m.m.
Sibelius, Jean, (1865 i
Tavastehus - 1957 i Järvenpää). Finsk
tonsättare.
Sibelius, nordens störste symfoniker, vars verk
influerat inte endast finsk och svensk utan även
anglosaxisk och rysk tonkonst. Hämtar mycket inspiration
från
Kalevalas mytologiska fornvärld.
7 symfonier (1899 - 1924), violinkonsert d-moll (1905),
symfoniska dikter däribland "En Saga"
(1901),
4 legender (därur "Tuonelas svan" 1893,
"Finlandia" 1889, "Pohjolas dotter" 1906,
"Okeaniderna" 1914, "Tapiola" 1925,
"Karelia" 1893, sviter m.m.
samt verk för stråkorkester.
Körverk som "Kullervo", symfoni 1892,
"Jordens sång" 1919, "Hymn till
jorden" 1920,
"Väinömöinens sång" 1926,
"Atenarnas sång" 1889 m.fl. a
capella-sånger, Violinsonatin 1915, Stråkkvartett
d-moll ("Voces intimae")1909,
pianokompositioner, solosånger m.m.
Sinding, Christian (1856 i
Kongsberg - 1941 i Oslo). Norsk tonsättare.
Den wagnerska riktningens och formsäkraste
representanten i den nordiska musiken, vars praktfulla
kompositioner vunnit internationellt anseende.
4 symfonier (1880-1926), pianokonsert Dess-dur (1889), 3
violinkonserter (1898-1917), kantater t.ex.
"Til Molde" (1889), stråkkvartett a-moll
(1904), pianokvintett e-moll (1882-84), 3 pianotrios
(1893-1908), 4 violinsonater (1894-1909), pianokompositioner,
sånger m.m.
Sjostakovitj, Dmitrij
Dmitrevitj (1906 - 1975). Rysk tonsättare.
Efter Prokofjevs död (1953) den ledande ryske
tonsättaren. Den 7:e symfonin får väl anses
som ett av hans största verk. Operan
"Lady Macbeth från guv. Mzensk" (1934), 15
symfonier, den 15:e med opustalet 114, Sjostakovitj var en
mycket flitig och flyhänt tonsättare.
2 pianokonserter (1933, 1957), violinkonsert (1955),
violoncellkonsert (1959), 15 stråkkvartetter,
pianokvintett (1940), pianotrio (1944), violoncellsonat
(1934),
2 pianosonater, preludier (1932-33), 24 preludier och fugor
(1951) kör- och solosånger m.m.
Sjögren, Emil (1853 i
Stockholm - 1918 därst.). Svensk tonsättare.
5 violinsonater (1886-1914),
"Islandsfärd" för manskör
och orkester (1884), 6 hymner och psalmer för soli,
kör och orgel (1909). Över 100-talet sånger,
pianokompositioner, orgelkompositioner m.m.
Smetana, Bedrich (1824 i
Litomysel - 1884 i Prag). Tjeckisk tonsättare.
Efter utbildning i piano och musikteori var Smetana 1844-47
anställd som musiklärare hos greve Thun i Prag.
Genom bistånd från Liszt kunde han 1848
öppna en musikskola i Prag, som fick mycket gott
anseende. Det musikaliska klimatet i Prag var vid denna tid
föga inspirerande. Det var med glädje Smetana 1856
antog ett erbjudande om kapellmästarposten vid
Harmoniska sällskapet i Göteborg. Det var i
Göteborg som Smetana skrev sina första mera
betydande verk, 3 symfoniska dikter i Liszt anda med
personliga särdrag: "Richard III"
(1858), "Wallensteins läger" (1859),
och "Hakon Jarl" (1861).
År 1861 återvänder Smetana till Prag.
Operor: "De båda
änkorna", "Brudköpet" (1874),
"Hemligheten" (1878),
"Djävulsväggen" (1882) m.fl.
Orkesterverk: "Má
vlast" (Mitt fosterland) (1874),
"Moldau" (1874),
"Sárka" (1875), m.m. som kör
och solosånger samt pianostycken, bl.a. tio
"Tjeckiska danser" (1877-79).
Stenhammar, Wihelm (1871 i
Stockholm - 1927 därst.). Svensk tonsättare,
pianist och dirigent.
Sina musikaliska studier bedrev Stenhammar för R.
Andersson (piano), Hallén och Sjögren
(kontrapunkt och komposition); pianostudierna fortsatte han
hos
H. Barth i Berlin.
1897 - 1900 var Stenhammar dirigent vid Filharmoniska
sällskapet i Stockholm. 1900-01 och 1924-25 vid Kungl.
teatern, 1907-22 konstnärlig ledare vid
Göteborgs orkesterförening. Stenhammar får
nog anses varit sin generations främste svenske
pianist.
Bland hans verk för väl nämnas hans 2
symfonier (1903-15), därav nr:2 g-moll (1915), 2
pianokonserter,
b-moll (1893), och d-moll (1907), 7 stråkkvartetter
(1894-1916), violinsonat (1899-1900), pianosonat
g-moll (1890), 3 fantasier (1895) körverk och
sånger m.m.
Strauss d ä, Johann (
1804 -49). Österrikisk tonsättare.
Fick någon utbildning som violinist, slöt sig
1819 till Lanners trio, som spelade i wienska bierstugor.
Blev 1853 ledare för musiken vid hovbalerna och fick
1843 titeln hovbalmusikdirektör. Från början
av 1830-talet turnerande han flitigt med sin orkester, vilket
gjorde honom ryktbar i Europa.
Han skrev många valser, men också kadriljer,
galopper, polkor och marscher m.m.
Strauss d y, Johann (25/10
1825 i Wien - 3/6 1899 därest.). Österrikisk
tonsättare.
Son till Strauss d ä som med tanke på sitt eget
slit på musikerbanan satte sig emot att sönerna
(Johann, Joseph, Eduard) studerade musik.
1850-talet blev en mycket produktiv period för Strauss
d y, mot slutet av 50-talet var verkförteckningen redan
uppe i opustalet 230.
1860-talet betecknar kulmen på hans
kapellmästarbana.
1871 framträder Strauss d y för första
gången som operettkomponist. "Indigo"
hette förstlingsverket, (efter Strauss död
omarbetades verket och fick namnet "Tausend und eine
Nacht"), "Die Fledermaus" (1874;
Läderlappen), "Der Zigeunerbaron"
(1885; Zigenarbaronen), m.m.
Strauss, Joseph (1827 - 1870).
Österrikisk tonsättare.
Broder till Strauss d y, blev på 1850-talet sin bror
Johanns medhjälpare som kapellmästare och likaledes
en firad valskompositör.
Strauss, Richard (11/6 1864 -
8/9 1949). Tysk tonsättare och dirigent.
Strauss studerade violin för Benno Walter och teori
för F.W.Meyer. Redan som barn hade han börjat
komponera, och 1881 framfördes en symfoni av honom.
1885 blev han hovkapellmästare i Meiningen.
1886-89 var han kapellmästare vid Münchenoperan,
1889-94 hovkapellmästare iWeimar, 1894-98
hovkapellmästare i München och 1898-1918
förste kapellmästare vid hovoperan i Berlin.
1919-24 var Strauss tillsammans med F. Schalk
konstnärlig ledare för statsoperan i Wien. Han
framträdde även som konsertdirigent med stora
framgångar vid
gästspel i olika länder. Även
musikorganisatoriskt var han livligt verksam.
Bland Strauss orkesterverk är nog de tio symfoniska
dikterna de märkligaste, bl.a "Aus
Italien" (1886),
"Don Juan" (1888) innebar Strauss
definitiva genombrott som tonsättare. Den pompösa
klangstudien
"Tod und Verklärung" (1889),
därefter "Macbeth" (1890),
"Don Quixote" (1897), m.fl.
Med sina första operaförsök hade Strauss
mindre framgång, t.ex. "Guntram"
(1893), " Feuersnot" (1901)
en mindre framgång blev det med
"Salome" (1905), och
"Elektra" (1908), efter dessa vände
han sig till en enklare operastil, som t.ex. "Der
Rosenkavalier" (Rosenkavaljeren 1910).
Under hela sitt liv skrev Strauss romanser c:a 170
sånger, med skiftande ämnesval. Strauss
framstår i många avseenden som
företrädare av en avslutad epok
inom tyskt kulturliv, men har ändå haft stor
betydelse för yngre tonsättare.
Stravinskij, Igor Fjodorovitj
(1882 i Oranienbaum - 1971 i New York).
En av modern tonkonsts föregångsmän.
Operor, baletter som "Eldfågeln" (1910),
"Våroffer" (1913) m.fl. 3 symfonier (1907 - 45),
"Pianokonsert" (1923-24),
operaoratorium, mässa, sånger, pianoverk m.m.
Söderman, August (1832 i
Stockholm - 1876 därst.)
"Bröllopet på Ulfåsa" (1865), "Svenska
folkvisor och danser" (1860-talet), "Konsertuvertyr" F-dur
(1868), marscher m.m.
"Katolsk messa" (1875), "Andliga sånger" troligen
1872, för blandad kör och orgel. "Ett
bondbröllop" troligen 1867,
solosånger m.m.
Tallis, Thomas (c:a 1505 -
1585) Engelsk tonsättare.
Tallis var verksam som organist i Kungliga kapellet. Han
skrev kyrklig vokalmusik till både latinska och
engelska texter.
Tanejev, Aleksandr (1856 -
1915) Rysk tonsättare.
Han skrev operor, symfoniska verk, uvertyren "Hamlet" samt
pianostycken och sånger. Flitigt verksam som
folkmusiksamlare.
Tanejev, Sergej (1856 - 1915)
Rysk tonsättare och musikpedagog. Brorson till
Aleksandr.
Han var en mycket skicklig pianist, och skrev musik i
Tjajkovskij stil. 6 stråkkvartetter,
orkesterkompositioner, 1 symfoni,
konsertsvit för violin och orkester, och den dramatiska
triologin "Oresteia" (1895), körverk och
sånger.
Tartini, Giuseppe (1692 -
1770) Italiensk violinist, tonsättare och
musikteoretiker.
Han skrev några sinfonior, 140 violinkonserter, c:a 50
triosonater, och c:a 150 solosonater m.m.
Taube, Evert (1870 -
1976).
Hans största insats är nog knuten till visan.
Teleman, Georg Philipp (1681 i
Magdeburg -1767 i Hamburg)
Teleman åtnjöt det bästa rykte inom sin
samtid som tonsättare.
Operan "Pimpinoni" (1725) m.fl. Kyrkomusik, t.ex 46
passioner däribland
"Johannespassionen" (1745), oratorier som "Der Tag des
Gerichts" (1761),
c:a 3000 kantater, omkr. 600 sviter och uvertyrer, 170
konserter mm.
Tjajkovskij, Pjotr Iljitj
(1840 i Votkinsk, Ural - 1893 i S:t Petersburg)
Rysslands berömdaste tonsättare.
Operor som "Eugen Onegin" (1878), "Spader dam" (1879),
"Jolantha" (1891),
baletterna "Svansjön" (1877), "Törnrosa" (1889),
"Nötknäpparen" (1891 - 92),
skådespelsmusik till "Hamlet" (1891).
Han skrev 6 symfonier (1866 - 93), symfonisk dikt "Stormen"
(1873),
"Romeo och Julia" (1869), 3 pianokonserter (1874 - 93)
däribland nr:1 b-moll (1874),
violinkonsert D-dur (1878) 3 stråkkvartetter (1871 -
76), m.m.
Den gåtfulla symfoni nr:
6 "Pathétique" (Den känslosamma) h moll,
op. 74.
-Jag har skrivit en ny symfoni med ett dolt budskap. Jag
har aldrig varit så stolt
och lycklig över något, och aldrig har jag
gråtit så bittert, men varför, skall
förbli en gåta.-
Det här är nog Tj. mest personliga verk, och det
blev hans sista. En kall oktoberkväll 1893
i S:t Petersburg så dirigerar Tj. detta nya verk
för en oförstående puplik. Efter fem (5)
dagar
insjuknar Tj. i svåra magsmärtor. Efter
ytterligare fem (5) dagar, 25:e oktober så dör
Tj.
Varför Tj. dog är en av musikhistoriens
största gåtor. Vissa menar att det var
självmord,
Tj. var ofta svårt deprimerad, och hade tidigare gjort
ett självmordsförsök, andra att det
kan ha varit ett beordrat självmord, Tj. hade ett
förhållande med en ung manlig släkting.
Tj. död hänger intensivt ihop med hans sista verk.
Var det bara en slump? Ingen vet!
En märklig symfoni, som bara dör ut. Tj. död
och symfoni nr: 6 kommer att förbli en gåta.
Uccellini, Don Marco, (c:a
1603 - 1680 10/9)
Italiensk tonsättare och violinist, präst och
diplomat. Han var även kapellmästare vid hovet
i Modena 1641 - 65, varefter han kallades till hovet i Parma
som kapellmästare.
Han skrev kammarmusik och för sin tid tekniskt
avancerade violinsonater, samt några
operor och baletter.
Uddén, Åke (1903
- 87)
Svensk tonsättare, altviolinist och musikpedagog.
Verksam som orkestermusiker 1943 - 56
och som lärare vid Musikhögskolan i Stockholm 1950
- 70. Uddén skrev bl.a. kammarmusik,
sånger och orkesterverk.
2 stråkkvartetter 1940 och 1956, stråktrio 1928,
m.m.
Ugarte, Floro (1884 15/9 -
1975 11/6), argentinsk tonsättare.
Ugarte vann stor framgång med operan "Saika" (1920),
han komponerade baletten "El junco" (1955)
komponerade även symfoniska dikter och andra
orkesterverk, pianostycken m m.
Uhl, Alfred (1909 5/6 - ),
österrikisk tonsättare.
Skrev bl.a det oratoriska musikdramat "Gilgamesch" (1956),
balettoperan "Katzenmusik" (1957),
operan "Der mysteriöse Herr X" (Wien 1966), m m. Uhl
blev belönad med det stora österrikiska statspriset
1960.
Ur svenska hjärtans djup en
gång... den svenska kungssången, text C
V A Strandberg, musik O Lindblad.
Sången sjöngs första gången i Lund
5/12 1884 med anledning av Oscar 1:s
regeringstillträde.
Uttini, Francesco Antonio
(1723 - 1795 25/10) svensk tonsättare av italiensk
härkomst, från 1755 till sin död
bosatt och verksam i Sverige.
På våren 1755 bosatte sig Uttini i Stockholm och
var under några år ledare för ett litet
operasällskap som spelade
på Drottningholm. Han börjde genaste att verka
som tonsättare. Efter uppförandet av Il re pastore,
1755, skrev
(enl. Sohlmans musiklexikon) tidskriften Svenska Mercurius
att operan "af alla teatraliska föreställningar,
som någonsin
skett i Sverige ostridigt var den präktigaste".
Verdi, Giuseppe (1813 i Le Roncole, Parma - 1901 i
Milano), italiensk tonsättare.
Även här har vi en stor mästare inom
operakonsten.
"Nabucco" (1842), "Ernani" (1844), "Macbeth" (1847),
"Rigoletto" (1853), "Trubaduren" ((1853),
"La traviata" (1853), "Maskeradbalen" (1859), "don Carlos"
(1867), "Aida" (1871), "Otello" (1887),
"Falstaff" (1893), samt "Messa da Requim" (1874),
stråkkvartett e-moll (1873), sånger m
m.
Sven-Erik Vikström (1927 - 2002) Tenor. Var bl.a. 1955 - 81 engagerad vid Kungliga teatern.
Vivaldi, Antonio (ca 1680 i
Venedig - 1741 i Wien)
Mycket stor produktion, bl.a långt över 100
kända violinkonserter.
Wagner, Richard (1813 22/5 i
Leipzig - 1883 13/2 i Venedig) tysk tonsättare och
skriftställare.
En av operahistoriens största gestalter och en av
1800-talets universellaste personligheter, vars
verksamhetpräglade ett helt tidsskede.
Bortsett från studietidens arbeten brukar 4 perioder
urskiljas i Wagners skapande.
1) Ungdomsverken inkl "Rienzi" (1832 - 40)"
2) De tidiga mästerverken, "Den flygande
holländaren, Tännhäuser, Lohengrin (1842 -
48)"
3) De mogna mästerverken, "Rhenguldet, Valkyrian,
Siegfried akt 1 och 2 (1852 - 57)"
4) "Tristan och Isolde, Tannhäuser (Paris-vers.),
Mästersångarna i Nürnberg, Siegfried akt
3,
Ragnarök, Parsifal (1857 - 82)" m m.
Weber, Carl Maria von (1786 i
Eutin - 1826 i London)
Webers främsta insatser faller nog inom operan.
Operorna "Abu Hassan" (1811), "Friskytten" (1821),
"Euryanthe" (1823), "Oberon" (1826) m.fl.
2symfonier (1807), 2 pianokonserter C-dur (1810), Ess-dur
(1812) m m.
Welin, Karl-Erik (1934 -
1992), svensk tonsättare, organist, pianist.
I Fylkingen, på utlandsturnéer, och i tv har
Welin framträtt som hänsynslöst
självutgivande.
Jag minns Welin i "Här är ditt liv" med Lasse
Holmqvist, stor underhållning!
Welin komponerade en opera för barn "Dummerjöns"
och musiken till "Drottning jag" (1973; med
svensk text av "Slas" Stig Claesson), "Ett svenskt rekviem"
(1976; med text av Carl von Linné och
koraltexter).
Han skrev också en symfoni, och kammarmusik, bl.a 8
stråkkvartetter, samt oratoriet "L'aveu" (1984;
text
Mats Gellerfelt)
Wiren, Dag (1905 - 86), svensk
tonsättare.
Operan "Oscarsbalen" (1949), 5 symfonier (1932 - 64),
Sinfonietta (1934), Divertimento (1957), Triptyk (1959)
violinkonsert (1946), pianokonsert (1950), 4
stråkkvartetter (1935 - 53) sånger mm.
http://www.nordfors.net/
Uppdaterad 2007 07 01
©Assar Nordfors 1999-2007