
Mahlers fyra första symfonier hade framvuxit snarare
av en slump än av målmedveten strävan.
Fr.o.m. nu komponerar Mahler nästan årligen en ny
symfoni. Symfoni nr:5 tillhör en bistrare värld,
även om den ibland blickar tillbaka på den
förra perioden. Därmed är symfoni nr:5 ett
övergångsverk. Verket är det första
efter symfoni nr:1 som är helt instrumentalt, symfonin
saknar ett program, och inte heller något "tema"
åberopas. Symfonin består av tre delar,
fördelade på fem satser. Del ett utgörs av en
sorgemarsch (som vanligt finns döden med) och ett
häftigt allegro som är nära besläktat med
första satsen. Del två består av scherzot -
en glad danssats i D-dur med en framträdande stämma
för solohorn. Del tre utgörs av ett adagietto
för stråkar och harpa - med rätta en av
Mahlers mest kända satser (filmen "Döden i
Venedig") - och finalen, ett lysande kontrapunktiskt
kraftprov, krönt av en triumferande koral i
bleckblåsarna. Symfonin är på många
sätt ett lyckligt verk, men glädjen är mera
abstrakt och objektiv än tidigare, som om Mahler stode
utanför musiken. Därigenom åstadkom han sitt
dittills kanske mest fulländade verk och samtidigt ett
som var lättare för publiken att uppskatta än
andra symfonier.
Skivtips!
Symfoni nr:5
Sony SMK 47580. New York Philharmonic, Dirigent Leonard
Bernstein.
1st CD.
Spår
01. Trauermarsch. In gemessenem Schritt. Streng. Wie ein
Kondukt. [12'30]
02. II. Stürmisch bewegt. Mit gröster Vehemens
[14'20]
03. III. Scherzo. Kräftig, nicht zu schnell." James
Chambers, French Horn" [17'44]
04. IV. Adagietto. Sehr langsam [11'00]
05. V. Rondo-Finale. Allegro [13'47]
/Assar
©Assar Nordfors, September 1997