Mahler, symfoni nr:6

SYMFONI NR: 6 a-moll
i a, 1903-1904, reviderad 1906, 1907, uruppförd 1906 i Essen, dirigent
Gustav Mahler.
Sats nr:1 Allegro energico, ma non troppo. Ungefärlig speltid  [23'06]
Sats nr:2 Scherzo. Wuchtig.                                                    [12'19]
Sats nr:3 Andante.                                                                  [14'47]
Sats nr:4 Finale. Allegro moderato-Allegro energico.               [29'10]

Symfoni nr:6 är, i andra änden av Mahlers spektrum, hans mest personliga, men samtidigt hans mest klassiska symfoni, en rättfram fyrsatsig struktur, fast rotad i a-moll. Återigen saknas ett program, och den ursprungliga titeln Die Tragische, "den tragiska" drogs tillbaka. Men det råder inget tvivel om innebörden i detta respektingivande verk.
Isats nr:1 alternerar bister martialisk musik med ett lyriskt tema som Mahler avsåg som ett porträtt av sin hustru Alma. Temat avslutar satsen i A-dur, men dess seger känns ihålig. Mahler kunde inte besluta i vilken ordning mellansatserna skulle följa, och tycks till slut ha återgått till sin ursprungliga plan att placera a-moll-scherzot som sats nr:2, och Ess-dur-andantet som sats nr:3. I den första utgåvan av symfonin är emellertid satserna omkasrade, något som säkert är det riktiga; på detta sätt förstärks inte bara tonartsföljden, utan sammanställningen av två snabba satser omedelbart efter varandra, följda av en långsam sats och en långsam inledning undviks. Andantet, placerat som sats nr:2, är en enslig, längtansfull, tankfull tillflykt från verkets övriga stränghet. Det demoniska scherzot störtar sig åter in i den verkliga världen, häftigt och barbariskt, med två snubblande triodelar som avsågs representera Mahlers lekande barn, men i själva verket är skrämmande groteska. Finalen är Mahlers största prestation. Den representerar, med Mahlers egna ord, "hjälten som träffas av tre ödeslag, av vilka det sista fäller honom som ett träd fälls" "Ödets slag" återges bokstavligen i orkestern av en hammare. Ingen annan av Mahlers symfonier slutar i en molltonart; med undantag av inledningssatsen i symfoni nr:9, uppnår ingenting 6:e symfonins höjder och djup.
Skivförslag!
Symfoni nr:6 a-moll
DG 427 697-2 Wiener Philharmoniker, Leonard Bernstein. 2st.CD.

DG 445 835-2 Wiener Philharmoniker, Pierre Boulez. 1st. CD. Insp.1995.

Tillbaka

 
http://www.nordfors.net/


©Assar Nordfors, September 1997